Etikettarkiv: Livet

Hur ska vi tänka kring ensamhet?

Idag tänkte jag prata om ensamhet. Tanken att skriva om ensamhet kommer delvis från att jag känt mig ensam de senaste veckorna, men tanken är mer hämtad från det att jag känt mig ensam en större del av mitt liv. Detta inlägg kommer därmed handla om min ensamhet, men även om ensamhet i allmänhet.

Jag vill tydligt och klart dela upp det här inlägget. Jag vill också skriva klart och tydligt. Resonemangen kommer stå för sig själva utan hänvisning till artiklar i psykologi och dylikt. I princip är detta en sammanställning av min förståelse av begreppet och företeelsen ensamhet, och jag hoppas att min förståelse genljuder med din. Om du inte håller med mig, eller har någon övrig kommentar, får du gärna dela med dig av din syn i kommentarsfältet (detta skulle jag kunna säga om alla mina inlägg för övrigt).

1. INLEDNING

Vad gör oss lyckliga i livet? Om och om igen verkar det vara vänner och familj som är den grundläggande källan till lycka. Det är en olycklig historia att min familjerelation står på en lina, och denna lina heter Oro. Därför har jag ofta tagit min tillflykt till vänskapens sfär. Det är ytterligare en sorglig historia att jag sällan ingår i denna sfär. Därför, kanske man kunde tänka sig, borde jag söka efter framgång och berömmelse.

Kan framgång och berömmelse ersätta vår ensamhet med lycka? Tänk om jag gick förbi Pressbyrån och läste på den färska förstasidan av dagens Aftonbladet att jag blev kallad folkkär. Hur skulle jag känna mig då? Lite smickrad faktiskt, jag har ju inte gjort något som skulle få mig att förtjäna det epitetet; men låt oss undvika realism, det här är ju ett tankeexperiment! Anta att jag förtjänar epitetet: Jag skulle nog känna mig lite glad, det är kul att någon uppskattar mig skulle jag tro; men detta skulle nog inte ersätta min ensamhet med lycka mer än tillfälligt. Händerna på bordet: Framgång och berömmelse är inte en källa för långvarig lycka. Familj och vänner är verkligen en nästintill livsnödvändig lyckokälla (och jag har avsiktligen inte inkluderat bekantskaper, dessa är inte meningsfulla på samma sätt).

Detta, att familj och vänner är urgrunden till den större delen av vår lycka, tycks vara ett värdeomdöme som många av oss bär. En sorts biologisk konstruktion, kanske till och med en medfödd begåvning! Fast hur det än är med denna funktion att söka oss till folk, att i vårt handlande bete oss som sociala djur, så tror jag att vi har en innerlig känsla av att försöka nå ut till folk. Trots att vi är i kropp och själ sociala kan vi självmant gå hem ensamma, efter skolan, jobbet eller efter faktiskt ingenting, och isolera oss från omvärlden, som för den starkt ensamma kan uppfattas som skräckinjagande. Detta kan bero på att vi som känner oss ensamma upplevt en serie av besvikelser: Många gånger har vi ensamma prövat att nå ut och försökt skapa nya djupa och meningsfulla relationer. Låt mig säga detta till dig som känner hopplöshet i situationen som ensam: Att skapa djupa relationer tar tid och jag tror att du kan bryta utanförskapet!

Det är inte förvånansvärt att dessa känslor som ensamhet kan inge hos oss (hopplöshet, besvikelse, utanförskap, ja, till och med dödsönskan) har en betydande effekt på vår mentala och fysiska hälsa. Därför är väl en god rekommendation att vi ensamma försöker rikta våra krafter mot att förbättra vår mentala och fysiska hälsa. (Fysisk hälsa: Jag har precis sprungit. Känner mig lite stel i kroppen, blodet strömmar nog lite snabbare, ett svagt tryck mot tinningen, huden andas kraftigare och hyn blir piggare och varmare; allt i allo: en sorts naturlig mindfulness. Mental hälsa: Jag tänker lyssna på Heartbeats av The Knife efter jag skrivit klart denna introduktion, en ganska bra låt av en bror-och-syster duo från Stockholm, jag blir lite glad av den låten, vilket förbättrar min mentala hälsa.)

Så mycket om ensamhet: känslan av ensamhet, dess ursprung och hur vi kan dra oss ur det. Det ska bara sägas två saker till. Första saken: Ensamhet är inte att vara själv. Du kan ha folk runtomkring dig varje dag, eller leva med en stor familj i ett livslångt äktenskap, och fortfarande känna ensamhet. Ensamhet handlar inte bara om att vara ensam, utan även om hur vi känner om att vara ensamma. Andra saken: Jag tror inte på att vi har egna sinnen som bara vi själva kan se in i och förstå, att vi har en kropp och ett sinne som är skiljaktiga från varandra, där sinnet är det medlet som vi använder för att tänka och för att se in i oss själva och vara självmedvetna. Jag tror att andra människor kan förstå oss, inte genom att vi låter dem skära ett snitt runt våra huvuden, dra upp locket som kallas skallen och sist, men inte minst, dra loss vår hjärna (Gud så makabert!), jag menar att du och jag, när vi pratar öppet och direkt med varandra, kan genomgå genuin kommunikation där du och jag tar del av varandras tankar och känslor; jag tror med andra ord att du och jag kan förklara för varandra hur ensamhet känns och jag tror även att du och jag, genom genuin kommunikation, kan hjälpa varandra att lättare undvika tiderna av ensamhet. Jag tror att det är meningsfullt att säga att alla människor hör ihop, inte i någon spirituell betydelse men i den meningen att vi inte är spöken i maskiner.

Innan vi fortsätter kanske vi ska nöja oss med någon definition av ensamhet. Vad sägs om: Ensamhet är känslan av att inte få en belönande social tillvaro? Vi tar den som utgångspunkt.

2. VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT FÖRSTÅ ENSAMHET

(Nu har jag lyssnat på den där låten Hearbeats och ska fortsätta skriva). Många gamla känner sig ensamma. Det är viktigt för dem att förstå sig själva och lika viktigt är det för oss att förstå dem, allt för att ett bättre stöd ska kunna tillhandahållas. På samma sätt är det viktigt att förstå när barn känner sig ensamma och när de inte gör det, så att föräldern kan ge omtanke och tillåta frihet i rätt situationer. Ungdomar kan känna sig vilsna och ibland hamna i någon form av depression, som inte sällan härstammar i ett sorts identifikationsproblem (vem är jag?-frågor). Något som vanligtvis händer är följande: Personen isolerar sig; personen undviker att svara på eller träffa kompisar; kompisarna slutar till slut försöka skapa kontakt; personen går in i en djupare isolation; detta fortsätter förstärka sig tills personen själv, eller omgivningen, förstår att personen har det svårt och/eller behöver mer social närvaro. Vuxna kan förstås också känna sig ensamma: Till exempel efter en skilsmässa eller kanske en tro på att livet är meningslöst (den vuxna personen kanske blivit 40 år och tycker att han/hon inte hunnit med sina viktigaste livsmål). Den vuxna personen kan likväl behöva hjälp.

3. VAD JAG INTE SÄGER NÄR JAG SÄGER ATT JAG ÄR ENSAM

En personlig erfarenhet är att människor missuppfattar mig när jag säger att jag är ensam. Jag ska göra en liknelse för att få det överstökat. ”Jag älskar dig” är en starkt värdeladdad påståendesats. Kanske händer det ofta att någon säger ”Jag älskar dig” för att han/hon vill på något sätt kräva, eller höra, ett svar av formen: ”Jag älskar dig också”. Det finns dock de som säger ”Jag älskar dig” utan att förvänta sig något svar tillbaks (jag bör hålla ett lovtal till er som gjort detta, det är modigt!). Så är det också när jag säger ”Jag är ensam”. Jag efterfrågar sällan något när jag säger detta. Jag använder det ungefär som ”Jag vill ha godis”. Jag använder det alltså som jag gör med andra känslor: För att förmedla hur jag tänker. Och jag tror det är så man också skapar goda relationer, genom att öppna upp sig utan att förvänta sig något tillbaks; ett ärligt utbyte av tankar och känslor. Så, när jag säger ”Jag är ensam” är det en känsla jag uttrycker, och inget krav jag ställer på den andre.

En annan sak jag brukar höra när jag säger att jag är ensam är att jag bör leta nya vänner, pröva nya aktiviteter, och så vidare. Det stämmer, jag håller helt med, och det är även det jag försöker. Oftast är det extremt sorgliga med dessa kommentarer att de som sagt det till mig är de vänner jag vill umgås med! Ja, jag befinner mig ju inte i den mest optimala situationen att hantera mitt liv, milt sagt. Poängen här är att när jag delar med mig av känslor i allmänhet brukar jag vilja att den andre förstår mig. Det är liksom som att jag frågor om jag skulle kunna få en Twister, och den andre svarar ”ja”, men hämtar en Piggelin! Alltså: Jag känner att jag blir bemött med oförståelse när den andre är beroende av att försöka hjälpa mig. Detta är tydligen ett stort problem i relationer generellt sett: Ena parten försöker hjälpa och hjälpa, men ser att den andre inte mår bättre av det. Vissa säger till och med: ”Åh! Han är ju aldrig glad!”. Det är en mänsklig tragedi när vi blir irriterade av att andra inte är glada, de är ju ledsna och behöver vår glädje. Därför rekommenderar jag att pröva att försöka förstå din vän, partner, eller medmänniska, istället för att försöka hjälpa till! Det gör ofta susen!

4. MYTER OM ENSAMHET

(i) En ensam människa är inte socialt inkompetent. Precis som en tyst eller introvert människa inte är. En ensam människa kanske tenderar att ha högre tolerans av att vara just ensam, detta betyder inte att denne är socialt inkompetent. Det är tydligt, vilket jag skrev lite om i inledningen, att alla människor söker sig till andra, eller gynnas av att vara med andra. Troligen ligger det i vår natur, eller så är det ett arv från vår tidiga uppväxt, att ha en stor verktygslåda som vi kan använda för att förstå och vara med andra. En ensam människa kan kanske tala mindre, eftersom han/hon förväntar sig besvikelse, att bli dömd, eller någon annan negativ tanke; men detta har som sagt inget med social inkompetens att göra. Om du prövar att intressera dig för en tyst människa, och inte undviker denne just för att han/hon är tyst, så ska du se att personen mycket väl kan bära på en hel värld av finurliga och intressanta tankar!

(ii) Deprimerade personer är inte pessimister. Jag tar upp detta eftersom ensamma människor kan ofta känna sig deprimerade. Grejen med depression är att den ofta karaktäriseras av en starkare ström av negativa tankar och där världsbilden förvrängs till personens nackdel. Det betyder att världen är tråkigare, mindre meningsfull och mindre hoppingivande, för den deprimerade, jämfört med samma person när han/hon inte är deprimerad. Det betyder helt enkelt att världen verkligen är dystrare och är på riktigt mer negativ. Depression har en styrka som om den var fysisk skulle vara ett boxningsslag av Muhammad Ali rätt mot pannan, och då skulle det nog vara opassande att säga: ”ryck upp dig! Det var ju bara ett enkelt slag!”.

5. HUR DU KOMMER UT UR DIN ENSAMHET (OCH VARFÖR DENNA RUBRIK ÄR DÅLIG)

Tyvärr, jag vet inte. Jag skulle även önska att inga självhjälpsböcker hade någon liknande rubrik, för vägen till ett skönare och härligare liv är inte en kort och enkel väg. Att komma ut ur ensamhet kan vara en långsam resa och en lång ny historia av insikter om sig själv. Det är en perfektionistisk fälla att försöka komma ut ur något fullständigt. Målet är att känna oss ensamma så liten tid av vårt liv som möjligt. Vi ska förstås få njuta av avskildhet, men som jag tidigare påpekat betyder det inte att du är ensam bara för att du är för dig själv.

Det finns många sätt att förbättra sin tillvaro, och jag hänvisar till något bibliotek för goda tips. Där finns det fina böcker skrivna av forskare i ämnet. Något som är bra kan vara att göra de saker man förut gillade, men som man inte känner för att göra själv. Man gör alltså saker man tycker är tråkiga, men som man tyckte var roliga förut. Detta kan få effekten att man faktiskt har kul, men den viktigaste effekten är att man faktiskt gör någonting. En annan sak kan vara att försöka förstå sina egna tankar och klura på vilka problem man kan lösa, kanske till och med göra någon prioriteringslista av vilka problem som är viktigast att lösa. Det finns för övrigt professionell hjälp runtom i Sverige.

6. AVSLUTANDE TANKAR

Omfamna ditt bristfyllda liv. Försök göra din ensamhet till en skön ensamcell medan du söker efter nya kompanjoner, men kom ihåg att du är din bäste vän. När du är ensam kan du göra vad du vill. Försök hitta andra som kan relatera till dig, och du till dem. Titta på himlen, känn vindbrisen, se den gröna skogen; hela universum är runt dig, du är inte ensam. Fokusera på andras känslor och tankar, inte på dina, du kanske ser att du inte är ensam då. För samhället kanske ensamhet är en tyst plåga, men du känner ensamheten, för dig är det inte en tyst plåga, den är riktig och allvarlig, och du kan må bättre. Ensamhet är en känsla, det är inte fakta. Sträck ut din hand till andra, du är ingen förlorare (förlorare finns inte!). Kämpa; och om vägen försvinner i en mörk skog, pröva en annan lättare och ljusare väg. Testa att sprida kärlek runt dig: Varje möte är ett tillfälle att säga något positivt, använd det väl, för det kan vara det vinnande alternativet i längden.

Slutligen: Jag hoppas att det ur din ensamhet ska springa något stort att leva för.

Annonser

Sommarens slut: Som att åka Extreme på Gröna Lund

Sällan har min blogg blivit en plats där jag öppet och direkt delar med mig. Varje blogginlägg verkar vara utvecklandet av en idé. Ser jag tillbaks på alla mina inlägg skönjer jag en vilsen figur som klättrar ungdomens torn. Har jag blivit visare sen dagen när jag skrev om Smultronstället? Inser jag nu vad film är? Det jag vet är att jag bär på tankar och känslor som jag gillar att uttrycka inför mig själv och andra, så jag fortsätter med det. Ännu vet jag inte vad film är, men jag såg Gudfadern nyligen (senast jag såg den var jag 17 år, körde hela trilogin i en nostalgisk nio timmar visning) – vilket jävla mästerverk!

Såhär har mina veckor sett ut nyligen: Efter att jag sprungit några kilometer i skogen brukar jag ta en härlig dusch. Jag duschar väldigt kort dessa dagar eftersom jag lever i en konstant fascination för Marcus Aurelius lugna och filosofiska Självbetraktelser. 

Dagarna känns inte långa nu, men de är verkligen långa, och jag älskar det! Det finns massor att göra. Just nu är jag ganska pank, men om jag varit lite rikare hade jag skaffat mig några paket krossade tomater och gjort en underbar tomatsås. Det finns otroligt många sätt att göra tomatsås på, åtminstone tio. Har du testat att steka tio pressade vitlöksklyftor i olivolja före du kokar de krossade tomaterna? Det blir en otroligt intressant smak; och släng gärna i lite halvor av cocktailtomater medan du är igång, de små tomaterna får sin sötma förstärkt när du låter dem koka.

Hmm, jag tror det var några månader sedan jag funderade över moralfilosofen Peter Singers preferensutilitarism. Denna filosofiska åskådning skriver under principen om lika hänsyn till intressen: Om enbart X och Y påverkas av en handling, och X riskerar att förlora mer än vad Y har att vinna, så ska vi avstå från att utföra handlingen.

Vem är X, vem är Y? Dessa tecken kallas variabler och istället för dem kan vi insätta varje term som refererar till en självmedveten, medveten eller rationell varelse.

Vad betyder självmedveten, medveten och rationell? Jag vet att jag kommer behöva fortsätta länge om jag ska beskriva detaljrikt, eftersom filosofi är en sorts oändlig serie av definitioner, och inte långt ifrån en sokratisk besatthet av att förstå varenda ord. Därför tänker jag att vi kör kortfattat, men den huvudsakliga idén kommer nog överleva denna komprimering: Självmedvetna varelser är sådana som kan tillämpa idén om ett ”jag” om sig själv, detta kan vi, Homo sapiens sapiens, göra; idag tror forskare att även djur kan göra detta. Till exempel lärde man en apa teckenspråk och på julafton gav man henne godis. Nästa julafton frågade hon veckor i förväg om godiset, ”godis, godis” sa hon ungefär, vilket antydde starkt att apan kunde föreställa sig själv som ett objekt i tid och rum, hon kunde speciellt ha förväntningar. Att vara medveten om något är ungefär att veta hur det är att uppleva detta något. Medvetenhet om den röda färgen är att veta hur det är att uppleva rött. Singer ger ett exempel på en varelse som troligen inte är självmedveten eller rationell, men medveten: en fisk. Slutligen har vi rationalitet: en rationell varelse är någon som kan resonera enligt den klassiska logikens lagar, typ. Om du vet att du får studiebidrag på måndag, och det är söndag idag, då drar du den logiska slutsatsen att du får studiebidrag imorgon! Yay!

Singer menar alltså att vi bör ta lika hänsyn till alla dessa självmedvetna, medvetna eller rationella varelsers intressen (det är just dessa varelser som kan hysa intressen). Vidare betonar Singer att alla andra egenskaper utom dessa tre saknar moralisk relevans.

Några konsekvenser som Singer drar från sin preferensutilitarism är att vi bör avstå från att äta animaliska produkter och därför bli veganer (inte helt klart, men jag kör på vegan-vägen). Singer nämner inte det, men det är tydligt att det även följer att vi bör ta lika hänsyn till män som till kvinnor (helt klart), och även inta en antirasistisk ståndpunkt (helt klart). Det betyder likväl att när vi står inför miljöetiska dilemman bör vi fundera över hur miljön inte bara påverkar oss, utan även djurlivet (helt klart). Under samma princip ska staten ta lika hänsyn till flyktingars intressen som till deras medborgare (ganska klart; närhetsprincipen, att vi bör ta olika hänsyn beroende på avståndet mellan oss och de vi kan hjälpa, uppfattar jag som en orimlig etisk hållning, och således ett orimligt argument mot ökat flyktingmottagande). Eftersom flyktingar har mycket att vinna på att fly till en stat, jämfört med vad statens medborgare har att förlora av flyktingmottagande, anser Singer att de flesta länder (de länder som inte kallas ett tredje land) bör öka flyktingmottagandet, eftersom gränsen för flyktingmottagning är sällan nådd i dessa länder.  

Jag tycker dessa etiska konsekvenser av Singers princip om hänsyn till lika intressen är mycket intressanta och jag väljer just nu att hålla med honom i de flesta av hans slutsatser. Jag har nu kortfattat förklarat hans åsikt, eller min förståelse av hans åsikt, men jag hänvisar till Singers bok Praktisk etik om du skulle svänga förbi Akademibokhandeln, Stockholms Stadsbibliotek eller Hedengrens Bokhandel, dit jag går, eller vilken annan bokaffär som helst.

I övrigt har jag sett lite på en animeserie som heter Honey & Clover. Trevlig och mycket rolig serie. Låten till eftertexten är en riktig glädjekarusell! 

Ja, det är väl det. När jag vaknar tänker jag: Vad är medvetande? Vad är språk? Vad är lösningen på detta matematiska problem? Vilken grek ska dö härnäst? Alla dessa frågor hör ihop med mina studier i medvetandefilosofi, språkfilosofi, grafteori och antik grekisk skönlitteratur. Jag kom ihåg när jag skulle sluta gymnasiet och lyssnade ideligen på Alice Coopers School’s out. Idag skulle jag nog föredra att lyssna på School’s in (numera föredrar jag elektroniskt, som den här låten). I alla fall, det jag menar är att det finns ett stort antal inspirerande lärare och elever på universitetet, och biblioteken är fyllda med böcker om vetenskapens största upptäckter. Hur coolt är inte det? 

Jo, och förutom det lärde jag mig skillnaden mellan orden opak, genomskinlig och transparent idag, samtidigt fick jag en ny garderob och tänker för övrigt på alla mina vänner som är långt borta från det stockholmska livet som jag lever.

Ciao,
M. 

Att vara nöjd över en investerad insats

Dags att inför höstterminen sammanfatta mina studietekniker och studietips, för mig själv och alla andra som tittar in. Följande tips är baserat på böcker jag läst och några artiklar i ämnet utbildning. Referenser finns i slutet av denna text.

Grundprincipen är att vara nöjd över en investerad insats när jag har studerat. Det är till min fördel om studier inte handlar om självkritik och ångest. De gånger jag har associerat min identitet med en form av prestation har jag i efterhand upplevt det som onyttigt. Tänk positivt är tumregeln.

Det finns perfektionism och det finns ett hälsosamt sökande efter högsta klass. Perfektionism kan handla om att (i) vara motiverad av rädslan att misslyckas, (ii) en känsla av plikt, (iii) att vara driven till att bli nummer ett, (iv) att du måste kämpa för självaktning, (v) du ser dig själv som en dålig människa om du inte uppnår viktiga mål och (vi) du måste vara en stark person och klara de svåra utmaningarna. Ett hälsosamt sökande efter högsta klass kan istället vara (i) entusiasm, (ii) en uppskattning av den kreativa processen, (iii) du har en villkorslös självaktning, (iv) du inser att ingen kan göra succé hela tiden, att misslyckas är att växa och (v) du vågar öppna upp dig och berätta för andra om de utmaningar du inte klarade av.

Uppskjutarbeteende (eller prokrastinering) har jag löst bäst med två av dessa fyra tillvägagångssätt: (a) Skriv ner en aktivitet som du ideligen skjuter upp. Skriv ned, från en skala 0 till 100, hur kul du anser att denna aktivitet kommer vara vid utförande. Skriv vilken tid du ska utföra aktiviteten och hur länge. Efter att du utfört aktiviteten, skriv ned från en skala 0 till 100 hur kul aktiviteten faktiskt var. Du kommer kanske då se att du uppfattar aktiviteten som tråkigare än vad den faktiskt är. (b) Inse att handling leder till mer handling. Du måste inte studera 1 timma. Du kan studera 10 minuter, och sen se om du vill fortsätta. Till slut kanske det blir 1 timma. (c) Gör en studieplan varje vecka. (d) Skriv upp fördelarna och nackdelarna med att studera ett visst ämne. Om fördelarna överväger nackdelarna kanske du blir motiverad att studera. Överväger nackdelarna fördelarna, bör du fundera på om du tycker om vad du studerar.

För mycket uppskjutarbeteende kan i slutändan leda till panik. Det finns en teknik att hantera panik på som jag beskriver kortfattat: Skriv upp allt du behöver göra. Rangordna från viktigast till mindre viktigast. Skriv ner när du ska börja med det viktigaste, och hur länge (till exempel en kvart). Gör så för näst viktigaste, näst näst viktigaste, och så vidare. Använd nu tiden till att studera. Efter det, var nöjd över din insats, du har kämpat! Ta en paus och sen kan du göra detta igen om du fortfarande inte känner dig trygg i din situation. Detta tips får tas med en nypa salt, alldeles för mycket panik som leder till sömnsvårigheter bör tas på ett större allvar än kortsiktig panik inför studier.

Jag ska nämna att uppskjutarbeteende är ett problem för de som skjuter upp saker de faktiskt tycker om. Skjuter du upp något som du inte gillar kan det vara bra att fundera på hur du ska avsluta fullständigt med det du skjuter upp.

Nu över till några studietekniker. Det finns många olika sätt att studera på. Läsa, lyssna på föreläsaren, anteckna, summera, skriva minneslappar, diskutera, med mera. Det går att experimentera med sig själv angående detta. ”Vilka studietekniker passar mig?”, ”vilka tar jag mig framåt med?”, etcetera. Forskare har just experimenterat om svaren på liknande frågor och en sammanställning av olika studietekniker fann att de viktigaste strategierna är (1) att fördela studieaktiviteter över tid (och undvika att komprimera allt kursmaterial till en vecka) och (2) öva på problem (skriv egna, lös lärarens, etcetera). Andra positiva studietekniker var (3) att förklara det du studerar i dina egna ord, (4) förklara varför något givet faktum är sant och (5) vissa memoreringstekniker. Strategier som inte ansågs effektiva var: summera, understryka och läsa om kurslitteraturen.

Jag implementerar även (6) läsning för översikt, vilket betyder att jag skumläser på en till två timmar hela kursboken före tentamen och gör en minneskarta över hur olika koncept hänger samman. Förutom det är det värdefullt att studera i block och ta pauser: (7) studera 50 minuter och ta 10 minuter paus, och att (8) börja med de viktigaste uppgifterna först. Det kan vara bäst att använda pauserna till att inte göra något som stressar upp en, till exempel sociala medier. Jag minns nu även en sista teknik som Björn Liljeqvist lärt mig: (10) ett bra sätt att repetera är att studera det en stund, vänta 10 minuter, och repetera, sen vänta 1 timma, och repetera, sen vänta en dag, och repetera. När vi kommer tillbaks till materialet om och om igen, minns vi det bättre än om vi satt med materialet konstant.

Dessa studietekniker är helt fantastiska! Jag älskar att lära mig matematik och filosofi. Det är så härligt när jag kan göra det mer effektivt och alltid med hänsyn till mitt eget välmående.

Det känns även viktigt att ha någon metod för effektiv problemlösning när vi väl studerar. 1945 skrev matematikern George Pólya How to Solve It som handlade om just problemlösning. Sedan dess har boken blivit hyllad som en klassiker, av både matematiker och de som studerar mänsklig problemlösningsförmåga. Pólya rekommenderar att vi följer fyra steg: (1) Förstå problemet. Vad betyder de ingående orden? Vilket ämne rör det sig om? Vilka är de essentiella aspekterna av problemet? (2) Gör en plan för att lösa problemet. Liknar det något annat problem du stött på förr? Vilka metoder tenderar att vara användbara för dessa liknande problem? Vilka tankeverktyg kan du använda för att lösa problemet? (3) Utför planen genom att försöka lösa problemet med de metoder du bestämt dig för. Utför planen noggrant. (4) Titta tillbaks på din lösning. Kan den göras bättre? Löser det problemet?

Slutligen är det viktigt att må bra och träna. Att träna har varit ett ämne för sorg för mig i tre år av kroniska spänningsproblem. Nu när jag lyckats bättre komma åt mina problem, via mycket professionell hjälp, har jag kunnat börja löpa igen den senaste tiden, och så skönt och uppfriskande det är!

Jag tycker slutligen om att balansera livet. Att inte ägna all tid åt en sak, som att träna eller läsa. Då jag studerade matematik läste jag filosofi på min fritid, och det har fått positiva effekter, för nu studerar jag filosofi! Älskar även film (vilket en större del av min blogg handlar om), så en japansk filmrulle från 1960-talet får nästan alltid mitt hjärta att älska igen.

Noterar även att nu på senare tiden har stoicism kommit att användas i kognitiv beteendeterapi. Stoicism är en filosofisk livsåskådning från antika Grekland. Det handlar, mycket kortfattat, om att träna egenskaper som man anser vara dygder så att man kan sprida mer glädje till världen och människorna. Det kan vara givande att använda stoisk mindfulness morgon och kväll. På morgonen kan man tänka över följande: (a) vad man tänker göra på dagen, (b) vilka dygder man vill träna, (c) vilka hinder man kanske möter och hur man tar sig över dem. På kvällen kan man tänka på: (i) hur har min dag sett ut, (ii) vad har jag gjort mindre bra och hur hade jag istället kunnat göra och (iii) vad kan jag vara nöjd med idag. Du mediterar i ungefär en kvart. Detta skiljer sig ganska avsevärt från buddhistisk mindfulness, mer finns skrivet i en referens nedan.

1. Om uppskjutarbeteende: The Feeling Good Handbook av psykatrikern David Burns. Otroligt uppskattad bok om depression, ångest och mer. Har blivit vetenskapligt jämförd med andra terapiformer som samtal och medicinering, och har stått sig ganska väl. Boken är tjock och handlar om mycket.

2. Om studieplan och panik: How to Study for a Mathematics Degree av Lara Alcock. Extra läsvärd för de som studerar grundläggande kurser och lätta avancerade kurser i matematik.

3. Mer om att studera: Plugga smart och lär dig mer! av Björn Liljeqvist. Fantastisk bok som jag läste för tre år sedan, som en ung universitetsstudent.

4. Om studietekniker: 10 Highly Effective Study Habitshttp://psychcentral.com/lib/top-10-most-effective-study-habits/000599?all=1, och 2 Important Strategies for Effective Studyinghttp://psychcentral.com/blog/archives/2013/02/08/2-important-strategies-for-effective-studying/. Båda är skrivna på den renommerade sidan PsychCentral. Här finns mycket att läsa. Källor hämtade 2014-08-08.

5. Mer om studietekniker: Effective reading and note-takinghttp://web.mit.edu/uaap/learning/study/reading.html. Källa hämtad 2014-08-08.

6. Om stoicism: Stoicism todayhttp://blogs.exeter.ac.uk/stoicismtoday/. Mycket värdefull blogg om stoicism skrivet av flera akademiker i olika universitetsämnen (historiker, filosofer och psykologer, bland andra). Skriver mycket om att tillämpa stoicism i den moderna vardagen. Källa hämtad 2014-08-08.

7. Om problemlösning: How to Solve It av George Pólya. Välkänd bok om problemlösning i allmänhet och matematisk problemlösning i synnerhet

Vandra, se, höra, dricka, äta, elda, skratta, sova, och mer jag inte glömmer

I fem dagar var jag ute och vandrade längs Sörmlandsleden med några vänner. Jag hann vandra hela Bråviken, som är en del av Östersjön, och lite till. Sammanlagt blev det ungefär 80 kilometer med mina fötter, mina bästa kompanjoner.

Bråviken i Östersjön
Bråviken i Östersjön

På nätterna ordnade vi en brasa, och då jag vaknade upp såg jag solen stiga över vattnet och hörde djuren sjunga sin morgonsång.

Djurlivet var rikt med fåglar och insekter. Havsörnar var de ståtligaste och myggen de som prövade ens tålamod. Landskapet var karaktäriserat av klippor, berg, kuster, blåbär i mängder (jag handplockade många och en gång gjorde vi en smakrik blåbärssoppa), hällmarksskogar, kontemplativa ensamma sjöar, vackra fjärilar i orange, vitt, gult och blått, byar med cirka tio brevlådor, kuperade vägar, små grottor, gravröse från bronsåldern (ett gravmonument av stenar), granar, familjer av gräsänder, hallon och storslagenhet. (En sak som slog mig var att eftersom blommor är så sällsynta ute i den sörmländska naturen, var det otroligt glädjande att se en blomma, och den var otroligt vacker när jag såg den.)

Titta noga så kan du se havsörnen
Titta noga så kan du se havsörnen

Jag tänkte på mycket inför vandringen: vilken mat jag ska ta med mig, hur mycket vatten jag kommer behöva, vilken utrustning som är viktig och hur jag ska sova.

Jag åt torkade frukter, nötter, gryn, böner och linser (vi hade bland annat ett gaskök att koka maten i). Eftersom maten var torr, och eftersom vi vandrade mitt i perioden av en värmebölja, behövde jag mycket vatten, kanske fyra till fem liter per dag. Jag bar två liter vatten i flaskor, och fyllde på dem senare vid vattenkällorna som fanns längs leden; dessa källor innehöll klart och rent vatten som var extremt gott, speciellt när jag hade gått med torra läppar tre till fyra timmar. Ibland var det svårt att hitta rent vatten, då frågade vi antingen lokalbefolkningen (som sällan fanns nära) eller kokade sjövatten. Sjövattnet var gott att dricka medan jag gjorde det, men eftersmaken smakade sand och sjövatten, ungefär.

Utrustningen var enkel: hygienartiklar, tält, sovsäck, liggunderlag, ett örngott som jag gjorde till en kudde genom att stoppa in kläder i den och en medelstor ryggsäck på 65 liter att bära allt detta i, bland annat. Hade jag vandrat igen hade jag nog inte tagit med mig en kalsong per dag, utan två hade räckt och så hade jag tvättat den ena dagligen, och använt den andra; det kan låta pedantiskt hur mycket en vandrare vill minimera sin packning, men när jag gick flera kilometer med över 10 kilogram på ryggen ser jag bara fördelar med att ha en så liten packning som möjligt.

Jag hade svårt att sova första natten, då marken var mycket ojämn och natten var kall – jag tror jag avverkade två timmar sömn, och skrev i min dagbok runt klockan fyra på morgonen, sittandes på en klippa nära en sjö (jag såg hur en gräsand tog rollen som ledare i en flock av gräsänder på kanske tio stycken, han liksom skrek och gav order till de andra). Nätterna efter första sov jag utomordentligt. Genom att krattad bort löv och stenar kring sovplats, och jämna marken med fötterna, gjorde jag en mjukare och mer behaglig sovplats (är det inte så, att ju mer en pysslar med en plats, ju mer blir den din egen?). Utmattningen från vandringen bidrog också till sömnen, därför såg jag ett värde i att vara aktiv dagligen. I övrigt tänkte jag inte mycket mer på mina enkla behov som att äta, prata och sova under dessa dagar, så tankarna var inte vilda av oro vid läggdags heller. Ju mer dagarna gick, desto mer naturligt var det att sova ute i naturen.

En kontemplativ ensam sjö, sovplatsen för en natt
En kontemplativ ensam sjö, sovplatsen för en natt

Nu inser jag att de praktiska aspekterna tagit upp mycket av detta skrivande, och just så var en stor del av vandringen. Vandringen handlade inte om att överleva, det var ingen farlig vandring, men den handlade mycket om att använda sig av det jag bar med mig på ett så optimalt sätt som möjligt för att jag ska må bra över hela resan. Jag levde inte lika behagligt som hemma här i Stockholms län. Dock var upplevelsen bättre än alla andra upplevelser jag kan föreställa mig som ersatt de fem dagar jag var ute och vandrade. Om jag tänker efter riktigt noga har jag inte skrattat så intensivt på länge som under de fem dagarna. Väger jag fördelarna mot nackdelarna skulle jag gärna vandra igen, och det tänker jag göra: Jordanien, Bhutan eller Island, där går mina tankar om en större vandring.

Dagdrömmer om att göra en veckas vandring i Jordanien till Petra
Dagdrömmer om att göra en veckas vandring i Jordanien till Petra

Känslan av att vandra är som att genomgå resan. Jag vandrar i hopp om att uppfylla något: resan. Förrän resan är avklarad så är vandringen en sorts glädjande distraktion. Det är delvis utmaning, och delvis avslappning. Jämför vandringen med uttrycket att tankarna vandrar iväg: att vandra kanske är ett ting mellan salighet och melankoli, som att ge omtänksamhet åt ens idéer och behov. Ibland slår tristessen till av de oändliga vägarna, men mycket oftare slås lyckan på av de magnifika utsikterna och naturens konstanta variation: inget ögonblick är det andra likt.

Om jag inte vet vad jag ska göra eller vet vad jag vill göra, kan jag vandra tills vägen presenterar sig självt.

En haikudikt av Matsuo Bashō berättar om att vandra så att tankarna vandrar iväg:

Sick on a journey,
my dreams wander
the withered fields.

En äng nära en liten by
En äng nära en liten by
Från en ö vid Nävekvarn
Från en ö vid Nävekvarn
En bit från Dragsviken, öppet landskap
En bit från Dragsviken, öppet landskap
Östersjön, öppet hav
Östersjön, milsvid havsutsikt
Nävsjön en tidig morgon
Nävsjön en tidig morgon

Jag tror…

… att du hade älskat den: min odyssé. Resan och äventyret som jag blottlägger regelbundet på en ungdomsmottagning. Mitt liv, vilken fantastiskt spännande roman.

För några dagar sedan såg jag gräsänder vila till solens nedgång. De är omedelbart ståtliga och när jag ser dem gnugga näbben mot sina vingar känner jag lite för att klia min egen rygg. Några fotsteg från denna viloplats fann jag skogen. Över marken plockade jag blåbär och förklarade för en vän att det ris som växer sakta skänker den bästa frukten, den bästa sötman.

Sjöarna har varit sköna i sommar och de små havsvågorna fortsätter forma de stockholmska berghällarna. Så har det alltid varit, även när jag var liten. Nu tänker jag på att skicka flaskpost till ett tio år yngre jag, det finns mycket jag vill skriva. Kanske hade det inte varit nog hur mycket jag än skrivit, jag hade inte kunnat ge min erfarenhet, för erfarenheten måste genomgås; men något hade jag kunnat skriva: om att inte älta, om att drömma och om att livet inte är enkelt, men lättare när vi koncentrerar oss på det ögonblick vi infinner oss i.

Meningen med livet är döden, uttryckte Kafka, och jag har länge tänkt detsamma; men den mening som är för mig handlar om att leva. Jag är levande, det ser jag i havet. Meningen med att leva känns mer tänkvärt än meningen med livet. Jag har inte levt klart och livet är ännu inte här; hjärtat är kvar och känslorna återkommer, som om de vore i en bana runt en sluten stig.

Känslor bär den mystiska kraften att färga vår omgivning. Promenerar tankarna i minnets mörka korridorer kan en varm sommar bli en kall vinter, och smyger glädjen ut ur en öppen dörr kan en grå regnskur på hösten bli en behaglig himmel på våren. Vi kan känna sorg när strömmen av kärlek slutar, och hoppfullhet när grönskan av närhet känns evig. Jag söker balans och hoppas att jag undviker de guppiga vägarna av känslor. Om tankarna påverkar känslorna, så tror jag att jag kan förändras; och det tror jag att jag kan, för jag tror verkligen att tankarna påverkar känslorna.

Livet är en resa, en sång, en dröm

Om vi för varje möjlighet anser oss stå mellan att välja eller att inte välja, så finns det i varje situation två alternativ.

Tvåsamhet kan handla om motsättningar. De grekiska filosoferna försvarade den världsuppfattning som var en berättelse om grundläggande olikartade delar: Gott – Ont. Vila – Rörelse. Ljus – Mörker. Enhet – Mångfald. Verklighet – Overklighet. Tvåsamhet kan också handla om förening, som den mellan kropp och själ, samt om det omsorgsfulla och vänskapliga som är mellan två, men för en enda relationell syntes.

Ibland sönderfaller tvåsamhet i självständighet. Då må livet vara ett spirituellt äventyr om självupptäckt. Vem är jag? Jag är inte motsättning, eftersom jag är underordnad tid och jag kan pröva och förkasta, se och blunda. Jag är potentialitet för jag har framtid, jag har en resa; varje ögonblick inväntar nästa, och det står mig fritt att genomgå en kvalitativ förändring av vem jag är vid varje sådan övergång. Jag är även här, vad den persiska poeten Omar Khayyám kallade denna stund, som jag ska glädjas över, som är mitt liv, min sång; och jag är slutligen den som vill bära hopp och bli till en levande dröm.

Jag går in i en berättelse om Siddharta och hans vän Govinda, söner av brahminer, med egentlig depression, ut kommer jag lite starkare. I denna berättelse är det Siddharta vi ska följa, genom hela hans liv med livsföränderliga upptäckter och återkommande självupptagenhet. Det handlar om indisk mystik och tidpunkten för Gautama Buddhas liv, men framförallt handlar det om att rumla i sin självständighet.

Siddharta är sanskrit för den som nått sina mål. En pilgrim söker, en upplyst har nått sina mål, går det att resonera. Inte alla ligger i vaggan med världslig visdom och så även för Siddharta; men icke lite har naturen givit honom. Han är redan från barnsben lojal och rik. En bra lyssnare och en bra vän. Alla är tillfreds med honom och han är tillfreds med alla. Det är som att han hade en naturlig fallenhet för andlighet, och hans ansikte är ett välbehag av tankfullhet; men han söker inte kroppslig kärlek, utan samtal med de vise, en kärlek för kunskap.

I sina ungdomliga dagar lämnar Siddharta sin far och beger sig ut. Snart därefter är han egendomslös. Sökandet är bra, målet bättre. Det är Jaget som Siddharta vill förstå, och bli fri från törsten av önskningar så att atman, den odödliga världssjälen, kan bosätta sig hos honom. Det var därför han gick, därför han valde upptäckarens väg. Vad är meditation? Vad är fasta? Vad är det att hålla andan? Det är flykt från Jaget, en sorts bedövning av smärta och glömska av meningslöshet. Så resonerar Siddharta med sin vän Govinda. Tillsammans tar de sin tillflykt hos samanerna, asketerna, och lär av dem. Siddharta lär sig tänka, vänta och fasta; men ännu känner han inte totaliteten, ännu känner han inte sig hel, och kritiserar därför avhållsamheten.

Rykten om Gautama sprider sig nu till Siddharta och hans vän. För Buddha är världen lidande. Inget sökande finns i hans blick och ingen åtrå i hans röst; det stilla ljuset är en symbol för hans kroppsspråk, och hans lära lovar förlossning från samsara, den materiella dimensionen. Govinda ansluter sig som munk till Gautama för att söka frigörelse genom dennes lära, medan Siddharta finner sig missnöjd.

När Siddharta talar till Gautama vid en trädgård berättar han att Gautama inte funnit frid via sin lära, eftersom att följa läran är en bundenhet i sig. När läran binder sig till Jaget är inte Jaget fritt. Gautama har snarare funnit frid och förlossning genom eget sökande, och så måste också ske för Siddharta. I denna anda lämnar Siddharta sin vän Govinda och Buddhas lära.

Utanför asketismen och den buddhistiska läran finns äventyret, där finns omvärlden, där finns barnmänniskorna, de som älskar och lider, de som riskerar och gråter, de giriga och givmilda, elaka och godtrogna. Av en kurtisan lär sig Siddharta kärlekens konster. Av en handlare lär sig Siddharta att bli rik och få andra att tjäna honom. Med pengar lär sig Siddharta att spela och leva livets hårda skola.

Åren går och svart hår blir grått. Kärlekens frånvaro är ett faktum. Det som förut gett honom glädje undviker han och grälsjukan spökar i hans medvetande. Ett sorts spirituellt döende befinner sig inom honom och ångesten vilar i hans mage. Det är i sakens natur att hoppet inte längre finns där, och så faller sökandet, och så faller målet. Han känner sig värdelös och i självmordet tror han sig finna utvägen.

För att stilla känslorna går han till floden med dödsönskan. I samma stund som beslutet om självmord skall komma når ljudet ohm hans öra. Det är tydligt och han tycks höra det från floden. Ett ohm är ett andrum. Nu orkar han vänta och nu orkar han somna, vilket han gör. Då han vaknar är han ny. Självhatet är borta. Han inser att all lära och all kunskap inte varit tillräcklig för frigörelse. Han förstod i tanken men inte i kroppen, bara nu har han nått insikt.

Då dagarna och nätterna varit många i kroppen hos denne nye Siddharta så träffar han en färjkarl. Färjkarlens ohämmade kärlek till floden och mänskan blir en inspirationskälla för honom. Tillsammans växer de gamla och Siddharta lär sig om barnmänniskorna. När han mot slutet av sitt liv möter sin föräldralösa son förstår han att vishet är olikt vetande, det går inte att lära sig, det måste levas. Sonen visar hat mot honom med kopiösa mängder fula ord, ändå kan Siddharta inte avsluta sin faderskärlek. Han är irrationell när han älskar utan att bli älskad, när han går emot läran och älskar sin son över allt. Han känner lidande och det får honom att uppskatta barnmänniskorna, de som älskar och gråter, för är han inte en själv?

Färjkarlen och sonen, köpmannen och kurtisanen, hans evigt sökande vän Govinda och den vise Buddha, de är inte så olika ändå. Buddha måste också älskat när han vandrade genom landet; han måste älskat sina följeslagare, naturen och alltet. Då insåg Siddharta jämställdheten, världens enhet, om att uppfostra en positiv bild hos sig själv, att acceptera förändringen och att bevara hoppfullheten såsom musslan bevarar pärlan.

Jag. Jag inser att kris är tillväxt.

Not 1: Berättelsen är återberättad från Siddharta av Hermann Hesse.

Not 2: I listan av olikartade, gemensamt motsatta, delar har många gånger ordparet Hankön – Honkön varit deltagande. Honkön har då alltså samlats med andra attribut som mörker och ondska. Det tycks mig vara mycket säkerställt att detta inte är en slump, utan en del av ett systematiskt nedvärderande av kvinnor som utförts av många personer genom historien, och specifikt, i det här sammanhanget, av grekiska filosofer.

Not 3: Jag ägnade mycket tankekraft åt att förstå buddhismen för några månader sedan. Själv är jag agnostiker och har svårt att acceptera grundläggande buddhistiska antaganden. Jag har uppfattningen att vissa filosofer, och detta kan inkludera religiösa ledare eller grundgestalter, har på förhand en uppfattning som de i efterhand bygger ett system av regler, en lära, av. I religiösa sammanhang tenderar sådana uppfattningar på förhand att vara etiska tror jag. Österländsk filosofi och religion uppfattar jag som mer vägledande, mindre bör och mer är. Som agnostiker ser jag till den externa världen (naturen), den interna världen (jag) och idéer (egna abstrakta koncept). Det är från idéerna jag tror det påstådda vetandet om högre makter kommer ifrån. Meningen med denna not är att förklara buddhismen såsom jag förstår den. När jag säger buddhism så menar jag Buddhas lära. Läran går ut på att nå det goda livet. Det goda livet står för sig självt i en sådan vaghet att den direkt frågar efter att bli definierad. Lidande får därför en central roll, eftersom det goda livet är utan lidande. Vägen till det goda livet, bort från lidandet, handlar om att förstå personlighetens natur, söka kunskap och förstå vår plats i världen. Detta är grunden som sammanfattats i fyra ädla sanningar: (1) Det finns lidande, (2) det finns en början till lidande, (3) det finns ett slut på lidandet och (4) det finns en väg som leder till ett slut på lidandet. Vad Buddha kallar ‘mittens väg’ är en absolut sanning om levande varelser: att allting är en orsakskedja av förgängliga, opersonliga psykofysiska element. Då allt är tillfälligt saknas något som skulle kunna kallas essensen av en person, just därför finns inget Jag. Denna insikt må så småningom leda till frigörelse, ty, som jag förstår det, gör denna insikt det uppenbart att det inte finns en person att tillskriva ett lidande; den sanna verkligheten är således utan lidande.