Etikettarkiv: Ensamhet

Hur ska vi tänka kring ensamhet?

Idag tänkte jag prata om ensamhet. Tanken att skriva om ensamhet kommer delvis från att jag känt mig ensam de senaste veckorna, men tanken är mer hämtad från det att jag känt mig ensam en större del av mitt liv. Detta inlägg kommer därmed handla om min ensamhet, men även om ensamhet i allmänhet.

Jag vill tydligt och klart dela upp det här inlägget. Jag vill också skriva klart och tydligt. Resonemangen kommer stå för sig själva utan hänvisning till artiklar i psykologi och dylikt. I princip är detta en sammanställning av min förståelse av begreppet och företeelsen ensamhet, och jag hoppas att min förståelse genljuder med din. Om du inte håller med mig, eller har någon övrig kommentar, får du gärna dela med dig av din syn i kommentarsfältet (detta skulle jag kunna säga om alla mina inlägg för övrigt).

1. INLEDNING

Vad gör oss lyckliga i livet? Om och om igen verkar det vara vänner och familj som är den grundläggande källan till lycka. Det är en olycklig historia att min familjerelation står på en lina, och denna lina heter Oro. Därför har jag ofta tagit min tillflykt till vänskapens sfär. Det är ytterligare en sorglig historia att jag sällan ingår i denna sfär. Därför, kanske man kunde tänka sig, borde jag söka efter framgång och berömmelse.

Kan framgång och berömmelse ersätta vår ensamhet med lycka? Tänk om jag gick förbi Pressbyrån och läste på den färska förstasidan av dagens Aftonbladet att jag blev kallad folkkär. Hur skulle jag känna mig då? Lite smickrad faktiskt, jag har ju inte gjort något som skulle få mig att förtjäna det epitetet; men låt oss undvika realism, det här är ju ett tankeexperiment! Anta att jag förtjänar epitetet: Jag skulle nog känna mig lite glad, det är kul att någon uppskattar mig skulle jag tro; men detta skulle nog inte ersätta min ensamhet med lycka mer än tillfälligt. Händerna på bordet: Framgång och berömmelse är inte en källa för långvarig lycka. Familj och vänner är verkligen en nästintill livsnödvändig lyckokälla (och jag har avsiktligen inte inkluderat bekantskaper, dessa är inte meningsfulla på samma sätt).

Detta, att familj och vänner är urgrunden till den större delen av vår lycka, tycks vara ett värdeomdöme som många av oss bär. En sorts biologisk konstruktion, kanske till och med en medfödd begåvning! Fast hur det än är med denna funktion att söka oss till folk, att i vårt handlande bete oss som sociala djur, så tror jag att vi har en innerlig känsla av att försöka nå ut till folk. Trots att vi är i kropp och själ sociala kan vi självmant gå hem ensamma, efter skolan, jobbet eller efter faktiskt ingenting, och isolera oss från omvärlden, som för den starkt ensamma kan uppfattas som skräckinjagande. Detta kan bero på att vi som känner oss ensamma upplevt en serie av besvikelser: Många gånger har vi ensamma prövat att nå ut och försökt skapa nya djupa och meningsfulla relationer. Låt mig säga detta till dig som känner hopplöshet i situationen som ensam: Att skapa djupa relationer tar tid och jag tror att du kan bryta utanförskapet!

Det är inte förvånansvärt att dessa känslor som ensamhet kan inge hos oss (hopplöshet, besvikelse, utanförskap, ja, till och med dödsönskan) har en betydande effekt på vår mentala och fysiska hälsa. Därför är väl en god rekommendation att vi ensamma försöker rikta våra krafter mot att förbättra vår mentala och fysiska hälsa. (Fysisk hälsa: Jag har precis sprungit. Känner mig lite stel i kroppen, blodet strömmar nog lite snabbare, ett svagt tryck mot tinningen, huden andas kraftigare och hyn blir piggare och varmare; allt i allo: en sorts naturlig mindfulness. Mental hälsa: Jag tänker lyssna på Heartbeats av The Knife efter jag skrivit klart denna introduktion, en ganska bra låt av en bror-och-syster duo från Stockholm, jag blir lite glad av den låten, vilket förbättrar min mentala hälsa.)

Så mycket om ensamhet: känslan av ensamhet, dess ursprung och hur vi kan dra oss ur det. Det ska bara sägas två saker till. Första saken: Ensamhet är inte att vara själv. Du kan ha folk runtomkring dig varje dag, eller leva med en stor familj i ett livslångt äktenskap, och fortfarande känna ensamhet. Ensamhet handlar inte bara om att vara ensam, utan även om hur vi känner om att vara ensamma. Andra saken: Jag tror inte på att vi har egna sinnen som bara vi själva kan se in i och förstå, att vi har en kropp och ett sinne som är skiljaktiga från varandra, där sinnet är det medlet som vi använder för att tänka och för att se in i oss själva och vara självmedvetna. Jag tror att andra människor kan förstå oss, inte genom att vi låter dem skära ett snitt runt våra huvuden, dra upp locket som kallas skallen och sist, men inte minst, dra loss vår hjärna (Gud så makabert!), jag menar att du och jag, när vi pratar öppet och direkt med varandra, kan genomgå genuin kommunikation där du och jag tar del av varandras tankar och känslor; jag tror med andra ord att du och jag kan förklara för varandra hur ensamhet känns och jag tror även att du och jag, genom genuin kommunikation, kan hjälpa varandra att lättare undvika tiderna av ensamhet. Jag tror att det är meningsfullt att säga att alla människor hör ihop, inte i någon spirituell betydelse men i den meningen att vi inte är spöken i maskiner.

Innan vi fortsätter kanske vi ska nöja oss med någon definition av ensamhet. Vad sägs om: Ensamhet är känslan av att inte få en belönande social tillvaro? Vi tar den som utgångspunkt.

2. VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT FÖRSTÅ ENSAMHET

(Nu har jag lyssnat på den där låten Hearbeats och ska fortsätta skriva). Många gamla känner sig ensamma. Det är viktigt för dem att förstå sig själva och lika viktigt är det för oss att förstå dem, allt för att ett bättre stöd ska kunna tillhandahållas. På samma sätt är det viktigt att förstå när barn känner sig ensamma och när de inte gör det, så att föräldern kan ge omtanke och tillåta frihet i rätt situationer. Ungdomar kan känna sig vilsna och ibland hamna i någon form av depression, som inte sällan härstammar i ett sorts identifikationsproblem (vem är jag?-frågor). Något som vanligtvis händer är följande: Personen isolerar sig; personen undviker att svara på eller träffa kompisar; kompisarna slutar till slut försöka skapa kontakt; personen går in i en djupare isolation; detta fortsätter förstärka sig tills personen själv, eller omgivningen, förstår att personen har det svårt och/eller behöver mer social närvaro. Vuxna kan förstås också känna sig ensamma: Till exempel efter en skilsmässa eller kanske en tro på att livet är meningslöst (den vuxna personen kanske blivit 40 år och tycker att han/hon inte hunnit med sina viktigaste livsmål). Den vuxna personen kan likväl behöva hjälp.

3. VAD JAG INTE SÄGER NÄR JAG SÄGER ATT JAG ÄR ENSAM

En personlig erfarenhet är att människor missuppfattar mig när jag säger att jag är ensam. Jag ska göra en liknelse för att få det överstökat. ”Jag älskar dig” är en starkt värdeladdad påståendesats. Kanske händer det ofta att någon säger ”Jag älskar dig” för att han/hon vill på något sätt kräva, eller höra, ett svar av formen: ”Jag älskar dig också”. Det finns dock de som säger ”Jag älskar dig” utan att förvänta sig något svar tillbaks (jag bör hålla ett lovtal till er som gjort detta, det är modigt!). Så är det också när jag säger ”Jag är ensam”. Jag efterfrågar sällan något när jag säger detta. Jag använder det ungefär som ”Jag vill ha godis”. Jag använder det alltså som jag gör med andra känslor: För att förmedla hur jag tänker. Och jag tror det är så man också skapar goda relationer, genom att öppna upp sig utan att förvänta sig något tillbaks; ett ärligt utbyte av tankar och känslor. Så, när jag säger ”Jag är ensam” är det en känsla jag uttrycker, och inget krav jag ställer på den andre.

En annan sak jag brukar höra när jag säger att jag är ensam är att jag bör leta nya vänner, pröva nya aktiviteter, och så vidare. Det stämmer, jag håller helt med, och det är även det jag försöker. Oftast är det extremt sorgliga med dessa kommentarer att de som sagt det till mig är de vänner jag vill umgås med! Ja, jag befinner mig ju inte i den mest optimala situationen att hantera mitt liv, milt sagt. Poängen här är att när jag delar med mig av känslor i allmänhet brukar jag vilja att den andre förstår mig. Det är liksom som att jag frågor om jag skulle kunna få en Twister, och den andre svarar ”ja”, men hämtar en Piggelin! Alltså: Jag känner att jag blir bemött med oförståelse när den andre är beroende av att försöka hjälpa mig. Detta är tydligen ett stort problem i relationer generellt sett: Ena parten försöker hjälpa och hjälpa, men ser att den andre inte mår bättre av det. Vissa säger till och med: ”Åh! Han är ju aldrig glad!”. Det är en mänsklig tragedi när vi blir irriterade av att andra inte är glada, de är ju ledsna och behöver vår glädje. Därför rekommenderar jag att pröva att försöka förstå din vän, partner, eller medmänniska, istället för att försöka hjälpa till! Det gör ofta susen!

4. MYTER OM ENSAMHET

(i) En ensam människa är inte socialt inkompetent. Precis som en tyst eller introvert människa inte är. En ensam människa kanske tenderar att ha högre tolerans av att vara just ensam, detta betyder inte att denne är socialt inkompetent. Det är tydligt, vilket jag skrev lite om i inledningen, att alla människor söker sig till andra, eller gynnas av att vara med andra. Troligen ligger det i vår natur, eller så är det ett arv från vår tidiga uppväxt, att ha en stor verktygslåda som vi kan använda för att förstå och vara med andra. En ensam människa kan kanske tala mindre, eftersom han/hon förväntar sig besvikelse, att bli dömd, eller någon annan negativ tanke; men detta har som sagt inget med social inkompetens att göra. Om du prövar att intressera dig för en tyst människa, och inte undviker denne just för att han/hon är tyst, så ska du se att personen mycket väl kan bära på en hel värld av finurliga och intressanta tankar!

(ii) Deprimerade personer är inte pessimister. Jag tar upp detta eftersom ensamma människor kan ofta känna sig deprimerade. Grejen med depression är att den ofta karaktäriseras av en starkare ström av negativa tankar och där världsbilden förvrängs till personens nackdel. Det betyder att världen är tråkigare, mindre meningsfull och mindre hoppingivande, för den deprimerade, jämfört med samma person när han/hon inte är deprimerad. Det betyder helt enkelt att världen verkligen är dystrare och är på riktigt mer negativ. Depression har en styrka som om den var fysisk skulle vara ett boxningsslag av Muhammad Ali rätt mot pannan, och då skulle det nog vara opassande att säga: ”ryck upp dig! Det var ju bara ett enkelt slag!”.

5. HUR DU KOMMER UT UR DIN ENSAMHET (OCH VARFÖR DENNA RUBRIK ÄR DÅLIG)

Tyvärr, jag vet inte. Jag skulle även önska att inga självhjälpsböcker hade någon liknande rubrik, för vägen till ett skönare och härligare liv är inte en kort och enkel väg. Att komma ut ur ensamhet kan vara en långsam resa och en lång ny historia av insikter om sig själv. Det är en perfektionistisk fälla att försöka komma ut ur något fullständigt. Målet är att känna oss ensamma så liten tid av vårt liv som möjligt. Vi ska förstås få njuta av avskildhet, men som jag tidigare påpekat betyder det inte att du är ensam bara för att du är för dig själv.

Det finns många sätt att förbättra sin tillvaro, och jag hänvisar till något bibliotek för goda tips. Där finns det fina böcker skrivna av forskare i ämnet. Något som är bra kan vara att göra de saker man förut gillade, men som man inte känner för att göra själv. Man gör alltså saker man tycker är tråkiga, men som man tyckte var roliga förut. Detta kan få effekten att man faktiskt har kul, men den viktigaste effekten är att man faktiskt gör någonting. En annan sak kan vara att försöka förstå sina egna tankar och klura på vilka problem man kan lösa, kanske till och med göra någon prioriteringslista av vilka problem som är viktigast att lösa. Det finns för övrigt professionell hjälp runtom i Sverige.

6. AVSLUTANDE TANKAR

Omfamna ditt bristfyllda liv. Försök göra din ensamhet till en skön ensamcell medan du söker efter nya kompanjoner, men kom ihåg att du är din bäste vän. När du är ensam kan du göra vad du vill. Försök hitta andra som kan relatera till dig, och du till dem. Titta på himlen, känn vindbrisen, se den gröna skogen; hela universum är runt dig, du är inte ensam. Fokusera på andras känslor och tankar, inte på dina, du kanske ser att du inte är ensam då. För samhället kanske ensamhet är en tyst plåga, men du känner ensamheten, för dig är det inte en tyst plåga, den är riktig och allvarlig, och du kan må bättre. Ensamhet är en känsla, det är inte fakta. Sträck ut din hand till andra, du är ingen förlorare (förlorare finns inte!). Kämpa; och om vägen försvinner i en mörk skog, pröva en annan lättare och ljusare väg. Testa att sprida kärlek runt dig: Varje möte är ett tillfälle att säga något positivt, använd det väl, för det kan vara det vinnande alternativet i längden.

Slutligen: Jag hoppas att det ur din ensamhet ska springa något stort att leva för.

Annonser